I stormen av internationella avslöjanden valde Sverige att inte ta ställning mot det som i dagsläget endast kan jämföras med Nazitysklands behandling av judarna under 30-talet.

Men varför?

Kunde det vara så att Sverige agerade handlingsförlamat för att Kina är ett av Sveriges största exportland? För att Kina sedan 2002 tillåtits investera 100 miljard SEK i svenskt näringsliv, och tillåtits förvärva stora andelar i företag som Spotify, Oatly, Filmstaden och Volvo?

Kan det vara så att den humanitära stormakten endast är storsint och välmenande så länge det inte skadar dess ekonomiska intressen?

Läs insändaren av Aleksander Kjellgren som publicerades i Folkbladet den 23:e februari 2020.